AMAZONAS – naturrikedom och globalt ansvar

Att uppleva Amazonas ger många tankar och reflektioner. Särskilt, tycker jag, om naturrikedomar som är enorma och om vilket ansvar vi alla har för att hantera dessa på ett hållbart sätt.

Här delar jag med mig av några av dem i samband med min senaste resa till peruanska Amazonas:

Naturrikedomen i Amazonas är oomtvistad, förstås. Om detta kan sägas mycket. Men det är värt att reflektera också över vårt gemensamma ansvar för en planet som är i balans. Vår konsumtion i Sverige påverkar faktiskt också andra länder, och upplevelser som de jag och andra har haft i Amazonas kommer inte självklart att kunna delas av kommande generationer.

Att resa i Amazonas är att blunda samtidigt som man tar några kliv framåt, för att därefter bara njuta. Kanske att man rentav måste blunda för att komma hit; med blunda menar jag att inte tänka på de faror som finns här. Om du väl kommer över den mentala tröskeln, eller helt enkelt ignorerar den, så har du en mycket vacker upplevelse framför dig.

Vid flera tillfällen har jag haft förmånen att befinna mig bortom allt vad electricitet och modernitet heter, färdandes i såväl träkanoter som andra båtar. Bäst har varit naturreservatet Pacaya Samiria. Här ett filmklipp där jag lyckas få med två små apor:

Naturreservatet Pacaya Samiria ligger i norra Peru inte så långt från Iquitos och täcker ett enormt område, fullt av biflöden till två av de floder på den peruanska sidan som i sin tur längre ner går samman till den s k Amazonasfloden, Huallaga och Marañon. De bästa upplevelserna har jag haft längs med biflöden på mellan fem och 15 meter breda.

Sengångare

Det som vi oftast såg var fåglar och fjärilar. I massor, överallt och i alla färger. Här är en samling bilder samt bakgrundsljud av den största apan, vrålapan:

Det finns en stor kunskap om hur man använder naturen som läkemedel. Både under denna och andra vistelser i Peru har jag lyssnat till akademiker och andra som visat och berättat hur de använder växter för att bota, lindra och förebygga. Och en del av dessa går på export, men en särskild svårighet för t ex ursprungsbefolkningar har samtidigt varit kampen mot vissa företags försök att patentera de substanser som finns i läkeväxterna.

Enkel standard = ett med naturen

Bland det absolut svåraste att fånga på bild är delfinerna; här är ett av de klipp där jag ändå lyckats någorlunda med detta:

På denna sista bild badar jag omgiven med massor av pirayor, som liksom smeker en kring benen. Jodå det är sant, men inte alla i Sverige kan tro på det. Men det är å andra sidan resenärens privilegium – att ingen kan ändra eller stjäla ens egna upplevelser.

Bad med pirayorna