ONSDAG 22 AUG
Ja så var faktiskt rubriken på det lunchseminarium som FORES anordnade idag med en spännande panel bestående av Jerker Söderlind, forskare och författare, Andreas Bergh, docent i nationalekonomi och redaktör för den antologi som seminariet utgick från, Erik Ullenhag, integrationsminister samt Anna Heide, fastighetschef på MKB i Malmö.
Nämnda antologi (boken “Från utsatt till utmärkt område – bortom ekonomiska frizoner”) tar sin utgångspunkt i förslaget att inrätta nystartszoner, något jag skrivit om t ex här och här. Paneldeltagarna lyckades – trots att tiden totalt bara var en timme – på ett koncist sätt understryka det som var och en tyckte var viktigast för att uppnå målet – att lyfta förorten, eller mer konkret miljonprogramsområdena eller utanförskapsområdena.
Jag ska börja med att säga att tiden inte räckte till. Konceptet en timme för fyra duktiga personer och därutöver frågestund är väldigt svårt att få ihop till något bra. Frågestunden blev i sig inte heller bra, men det får deltagarna som tog ordet ta ansvar för.
Så till innehållet – här kommer (på begäran minsann) en kort resumé:
Andreas Bergh började med att säga att det är viktigare att komma åt strukturella samhällsproblem än att skapa något fler jobb just i frizonen. Sen tog han upp vad han kallade tre vanliga diagnoser om varför arbetslösheten är högre i dessa områden: a) bristande marknadsmekanismer b) bristande utbildning c) främlingsfientlighet. Han menade att samtliga stämmer och att inget enskilt förslag därför kommer göra att dessa förorter lyfter (Anna påpekade dock att Rosengård inte är någon förort utan en stadsdel). Enligt Andreas kommer därför åtgärder på samtliga områden, samtidigt, att krävas. Han hade några förslag: höjt grundavdrag, höjd moms, ökade arbetsincitament i försörjningsstödet, höjd socioekonomisk pott i skolpengen samt att motverka diskriminering genom t ex stickprov bland jobbansökningar. Här tyckte jag själv att det var synd att den sistnämnda punkten inte konkretiserades mer, t ex med anti-diskrimineringsbyråer som är något som Centerpartiet i Huddinge har föreslagit.
På en punkt blev det under seminariet lite ”hett” och det var när näste talare, Erik Ullenhag, började med att säga att grundproblemet är att de som får jobb flyttar från dessa områden. Det kan aldrig, menade Bergh, ur ett liberalt perspektiv, vara fel att en person gör karriär och flyttar av fri vilja. Söderlind var av samma åsikt men Ullenhag vidhöll att detta är ett stort problem i praktiken, oavsett vad den liberala teorin säger. Onekligen intressant spörsmål, och relevant. Bergh jämförde med att det inte heller är ett problem att människor lämnar fattigare länder.
Erik Ullenhag tog i övrigt upp fyra områden som enligt honom är de viktigaste att jobba med för att lyfta dessa områden: mer jobb (strukturella åtgärder som nystartsjobb, sfi-satsningar, incitament i försörjningsstödet), bättre skola (dels resurser, dels bättre på att möta nyanlända särskilt 13-14-åringar som utan nya insatser alltför ofta inte klarar skolan), ökad trygghet (fler poliser lokalt, tillgång till sommarjobb) samt en god stadsplanering (åtgärder i miljonprogramsområdena nämndes; Ullenhag tyckte det var provocerande att offentliga institutioner drar sig undan och tog som ett bra exempel att tillåta en moské så att folk vill bo kvar i området). Denna lista gjorde i alla fall inte mig så upphetsad eftersom det inte var några direkta nyheter, å andra sidan håller jag med om allt med reservation för att trygghetsfrågorna blev väldigt svaga med fokus på fler poliser och fler sommarjobb – jag skulle kanske ha tagit upp lokal samverkan för såväl fastighetsägare som mot gängkriminalitet.
Anna Heide från MKB blev mer konkret och nämnde en del projekt som har varit lyckosamma; hon summerade detta med att det bästa sättet har varit att jobba hand i hand med de sociala myndigheterna, och att det är viktigt att detta ger konkreta insatser som folk ser gör skillnad. Sen kan jag inte låta bli att upprepa hennes siffror för Herrgården som är en del av Rosengård: 80 % av niorna kommer inte in på gymnasiet och 17 % av de vuxna har arbete. Hennes slutsats var att skolan är det absolut viktigaste att satsa på, oklart exakt hur.
Jerker Söderlind menade att man ska börja med att behandla de boende i miljonprogramsområdena som villaägare. Med detta menade han att göra det möjligt för dem att äga inte bara sitt boende utan även ytorna runt omkring inklusive grönytor. Det, menade han, skulle skapa ett helt nytt intresse hos de boende att inte bara vilja ha en låg hyra (som idag) utan att vilja utveckla hela området. Ullenhag fick denna fråga i knäet sedan och sa diplomatiskt att han delvis höll med men att erfarenheterna samtidigt visar att många inte har förmågan att köpa sin bostad. Söderlind tog också upp en av sina paradfrågor – åtminstone så som jag har lärt känna honom – nämligen att skapa fler stadsgator i miljonprogramsområdena för att öka flödet av människor. En bra idé tycker jag själv, och jag har själv t ex föreslagit detta i Vårby gård. Söderlind underströk att miljonprogramsområdena aldrig var skapade för jobb utan för bostäder, därför kan man med nystartszoner satsa på bättre företagarvillkor i dessa områden. Han var dock inte inriktad i första hand på att försvara förslaget om nystartszoner, som jag uppfattade det och av det jag har sett av hans kapitel i boken – tvärtom. Hans poäng var att om man vill göra detta så ska man samtidigt i så fall ta bort andra hinder för företagande i dessa bostadsområden, närmare bestämt hämmande stadsplaneregler.
Slutligen, mycket diskussion blev det tyvärr inte pga tidsbrist, nog om detta. Nystartszoner fick ett blandat mottagande av paneldeltagarna, och det präglar även antologin. Det som Andreas Bergh kom tillbaka till flera gånger tror jag var det viktigaste av det som sades – att det räcker inte med en enskild satsning, ett kanonbra projekt eller att prioritera ett visst område.
Det gäller alltså att satsa brett (med flera olika insatser) – men satsa smalt (just i dessa områden).
Läs även tidigare om nystartszoner: DN, SvD, Expressen, SVT.