Uppdatering TISDAG 14 AUG
Med anledning av Aftonbladets fortsatta artiklar om Näringsdepartementets utgifter för seminarier och representation. Om det ska bli någon riktigt seriös diskussion med anledning av det så är det väl dags att tidningen nu jämför utgifterna med andra departement – det brukar i alla fall i min föreställningsvärld vara ett bra sätt att få perspektiv på saker och ting.
Detta mediedrev från Aftonbladet är en sak, samtidigt är det klart att man blir fundersam över användningen av ”intern representation” (vilket alltså inte avses med Aftonbladets senast artikel som handlar om ett seminarium och julbord där det senare kostade 505 kr / person inkl dryck). Meningen är att detta ska avse personaldagar, seminarier och konferenser och så länge detta håller måttfulla nivåer så kan gissningsvis få ha något emot det.
Det är väldigt lätt att få intrycket att gränsdragningarna kring ”intern representation” behöver förtydligas. Men det har också framkommit exempel på vad som mer verkar vara arbetsluncher, och den sammanblandning känns inte alls okej.
Samtidigt har många andra löntagare inte någon som helst möjlighet att utnyttja ”intern representation”, det ska man ha klart för sig. Och det ska man ha i åtanke tycker jag, och därför är det förståeligt att en del reagerar starkt på skriverierna.
Jag påminner dock också gärna läsaren om att för Annie Lööfs del har hon faktiskt begärt en grundlig genomlysning av att riktlinjerna följs och att kontrollen av det funkar, för att vi ska vara säkra på att det inte finns fler misstag på departementet. Detta arbete inleddes i samband med granskningen av Tillväxtverket. Och det är ju det som vi ser rullar upp nu, så tummen upp för transparent och att visa upp vad som har skett.
För mig är det oerhört viktigt att en sådan granskning görs, och det finns den del att läsa på departementets hemsida. Skattebetalarnas pengar ska alltid användas med måttfullhet och framför allt med stort ansvar. Jag är själv en av dem som fått förtroendet att arbeta politiskt med hjälp av ett arvode som skattebetalarna står för. Jag tror att det är absolut nödvändigt att vi har förtroendevalda som engagerar sig för ett bättre samhälle, men då måste också vi alla ta vårt ansvar för att använda pengarna på rätt sätt.
Vilket egentligen inte är så mycket konstigare än att vi är rädda om våra egna privata pengar, eller hur?
————-
LÖRDAG 11 AUG
Denna rubrik kan väl alla ställa upp på? Säkert, men inte alla är lika tydliga i kritiken av t ex riksdagsledamöternas generösa förmåner som Anders W Jonsson i artikeln nyligen i Aftonbladet.
Anders skriver med anledning av den generösa personalpolitiken på Tillväxtverket: ”Detta sätter fingret på en osund kultur inom staten som är demokratiskt skadlig, och är antagligen bara ett av många exempel på där människor i samhällets toppskikt tillskansar sig förmåner och ersättningar.”
Därför kunde man ju önska sig att medierna, inte minst DN och Aftonbladet, i dessa dagar granskade alla myndigheters och alla departements användning av skattemedel för representation mm, och inte bara det som rör Annie Lööf som näringsminister. Den granskning som har varit kring Tillväxtverket och Näringsdepartementet tycker jag är utmärkt, och de felaktigheter som har uppmärksammats hittills – inklusive felfaktureringen från Annie Lööf eller de som hos henne är ansvariga – är både viktiga och tråkiga. De kan inte ursäktas, men i fallet med felfaktureringen så har såvitt jag förstår rättelse skett.
Jag instämmer också med kommunikationskonsulten Paul Ronge som anser att Annie Lööf gjorde helt rätt i att entlediga Tillväxtverkets generaldirektö: ”Christina Lugnet fick sparken som GD för Tillväxtverket men får behålla lönen i tre år enligt gällande regelsystem. Därmed har Annie Lööf gjort det som behövde göras, enligt min mening.”
Slutligen en liten kommentar kring mediadrevet mot Annie Lööf. För Aftonbladets del är det sannerligen inte första gången de går på henne. Läs gärna Annie Lööfs egna ord om den så kallade ”skandal” som Aftonbladet skapade kring Annies lägenhetskostnader. Såvitt jag vet fanns det ingen felaktighet i Annies agerande den gången, men likväl stora rubriker och hårda ord från Aftonbladet. Det skulle inte förvåna mig om Aftonbladet inte ens har bett om ursäkt, t ex för rubrik som ”slugt bostadsklipp” vilket antyder att hon hade roffat åt sig skattebetalarnas pengar.
Aftonbladets inställning till Annie Lööf kan vi lämna därhän, inte mycket att göra åt det (eller åt att bevakningen av SSUs påstådda skattemygel inte har uppmärksammats lika mycket). Som minister eller kommunalråd får man aldrig glömma förstås att man ofta är den som är ytterst ansvarig för hanteringen av skattemedel. Oavsett om man är den som agerat i praktiken; detta betyder ju inte att denna politiker personligen har haft kännedom om alla detaljer i t ex en fakturering.
Slutligen, en eloge till alla fritidspolitiker som utöver att sköta sitt eget jobb lägger ner tid och ork på att lösa samhälleliga problem, alldeles oavsett hur mycket politikermisstro som kommer fram i t ex tidningarnas kommentarsfält eller på insändarsidorna.
Läs även: Centerpartiet, Mikael Andersson.