Det som nu händer i Haiti är en humanitär katastrof av stora mått. Jag vill dela med mig av en bild från när jag själv hamnade i katastrofens epicentrum efter katastrofen och den tropiska stormen Stan som i oktober 2005 drabbade södra Mexico och stora delar av Guatemala.
Jag minns att det var på lördagen eller söndagen; det började regna. Ingenting särskilt med det eftersom det ofta regnar under höstarna där, särskilt i bergen där jag bodde vid det tillfället. Det blåste också, och jag minns att vi skämtade om att en katastrof var på ingång.
Det fortsatte på måndagen, på tisdagen, på onsdagen … såna mängder regn att jordskred bildades under onsdagen. I områden – som exempelvis San Pedro Sacatepéquez där jag bodde – med bebyggelse nära stora bergssluttningar innebär detta stora risker.
Jag minns att vid middagstid blev vi som arbetade för FN varskodda om att jordskred hade ägt rum på flera håll i kommunen, och i andra kommuner också för del delen. Det visade sig att vi, FN-personalen som hade tränats inför att hantera nödsituationer, inte nödvändigtvis hanterade situationen bättre än lokalbefolkningen. Hur många FN-arbetare vet exempelvis hur man luktar sig fram till döda kroppar täckta av jordmassor?
Mannen står på det ställe där hans sovrum låg ett dygn tidigare.
Stormens regnflöden skapade nya floder och tog med sig hela vägar.
Sverige och andra länder bidrog med medel till katastrofbistånd.
Jag minns att det var mest kaos.
Jag minns att jag inte kände igen lukten av döda, begravda människor.
Men jag minns framförallt hur mycket alla människor gick tillsammans och gjorde en fantastisk insats för alla drabbade. Jag minns dessa människor som goda exempel.
Och så tänker jag att konsekvenserna av Stan ändå framstår som väldigt begränsade i jämförelse med det som nu sker i Haiti …
1 svar på ”Bilder från en naturkatastrof jag minns”