Folkhälsan förtjänar en bättre debattnivå

MÅNDAG 3 JAN

Folkhälsan är en stor utmaning som förtjänar en mer saklig och meningsfull diskussion än vad som blivit fallet de senaste dagarna.

Var det möjligen för mycket julmat som fick min kommunalrådskollega Stefan Hanna (C) i Uppsala att blogga om överviktiga människor och föreslå ”att de som väljer att inte vårda sig själva får betala högre skatt än de som gör det.” Oavsett vilket är han inne på ett farligt spår när han talar om att beskatta människor efter vilken belastning de är för samhället i stort. Det skulle ofrånkomligen skapa en kontrollapparat kring vem och hur man avgör vad detta innebär i praktiken, och det vore dessutom tror jag fel väg för att lösa ett verkligt hälsoproblem.

Vem bedömer hur stor del av övervikten som beror på egna val respektive ärftliga och andra faktorer som ligger utom ens påverkan? Vem vårdar sig själv tillräckligt väl för att slippa skatt? Och vem ska bedöma detta? Och vem sätter priset på ens livsstil? Det är inga små frågor som Hanna blir skyldig svaret på med sitt blogginlägg. Nu har han dock skrivit ett slags svar på kritiken i form av ett nytt blogginlägg men där bemöts i alla fall inte mina frågor och inte många andras heller, vilket är synd. Hanna upprepar att han vill lösa folkhälsoproblemet och menar att det är dags att överväga nya politiska vägar. Gärna det för min del, men inte den beskattningsväg om han själv presenterar.

Att döma av mediareaktionerna är det inte många som gillar upplägget för övrigt. Jag håller med Kjellberg i hans bedömning att Hanna tar upp ett verkligt problem men att hans skatteförslag inte löser några problem. Lotta Olsson skriver ”att övervikt är ett samhällsproblem är klart, men att överviktiga är det är en helt annan sak.” Magnus Andersson värjer sig med visst fog mot denna livsstilsfascism och utvecklar också sitt resonemang på Brännpunkt SvD. Bland det intressanta i det Magnus skriver är hans referens till att överviktiga inte alls kostar samhället mer än andra. Och när det gäller jämförelsen med rökare så måste väl rimligen alla skattepengar som de betalar under sin livsstil täcka en stor del av eventuella vårdkostnader.

Vad man istället borde göra mot ett folkhälsoproblem som övervikt är att förebygga med bättre och mer attraktiva chanser att röra på sig, komma in i ett föreningsliv och att inte minst satsa på ungdomar. Det är klart att stödet till föreningslivet är en viktig faktor i detta. Kent Persson skriver också om detta. Annie Johansson skriver också.