Visst kan man glädja sig åt att ”gamla civilisationer” i Amazonas återupptäcks när skogsskövlingen avtäcker spår av olika slag, så att sökande flygplan som far förbi nu ser detta från ovan. Men avverkningen är naturligtvis katastrofal för Amazonas och hotar att slå ut ”regnpumpen” som skogen är idag.
Brasilien har på senare tid lyckats hejda den tidigare till synes ohämmade skövlingen av regnskogen. Sen 2005 har avverkningen minskar med över 60 %. Trots detta riskerar fortfarande den rikedom som har skapats under miljoner år att raderas ut på några årtionden framöver. Men det går att vända utvecklingen, uppenbarligen, förutsatt att det finns såväl politisk vilja som kapacitet.
När man reser i Amazonas kan det kännas som att ta sig till en helt annan värld. Vilket ju inte är så konstigt. Livstempot närmar sig naturens egen rytm och alla dofter och ljud gör att man har fullt upp de första dagarna bara med att ta del av rikedomen. Det är en rikedom väl värd att sätta pengar på.
Världsnaturfondens försök att sätta pris på den biologiska mångfalden är därför intressant. Men det krävs också ökade insatser från väst för att bidra genom policies och ekonomiskt stöd till att avverkningen hejdas. Som konsumenter har vi också ett viktigt ansvar när vi köper varor från Amazonas; inte minst ökad medvetenhet hos oss som kunder, via svenska / europeiska företag, gör att miljömärkningen vinner terräng hela tiden.
I slutändan går det dock inte att komma ifrån att även övriga länder i regionen som Peru, Colombia och Bolivia måste gå samma väg som Brasilien och lyckas implementera en politik som sätter stopp för illegal avverkning. Vilket i sin tur också förutsätter att människor får drägligare levnadsförhållanden, självklart.
Men det är också intressant att notera att det är just Brasilien, med en av världens största inkomstojämlikhet, som visar vägen i kampen mot avverkningen.
Läs mer: Artikel med Marina Silva; Peter Bunyard.