Det skrivs nu en del, både positivt och negativt, om Annie Lööfs ledarskap. Det är naturligt inte minst utifrån de frågetecken som Centerpartiet har behövt räta ut kring Näringsdepartementets information till respektive Ekot och Aftonbladet. Det är inte heller detta som jag menar vara ett storm i ett vattenglas.
Men när Stefan Hanna, kommunalråd i Uppsala, går ut i DN och föreslår ett nytt ledarskap upplever jag det som just en storm i ett vattenglas. Han föreslår två partiledare, som han på något sätt menar skulle ge en tydligare ledning för Centerpartiet:
”En av partiledarna kan fokusera på regeringsarbetet och landsbygdsutveckling samtidigt som den andre stärker partiets storstadspolitik och partiets organisationsutveckling…/…Centerpartiet kan genom två bärare av partiets budskap snabbare skapa förtroende för att partiet har kunskap och förståelse för hur det är att leva både på landsbygden och i våra storstäder.”
Det är ett enormt felslut i detta, tycker jag. Jag kan inte riktigt se hur Centerpartiets ledarskap skulle bli tydligare för att vi tillsatte ytterligare en ledare. Och vad gäller organisationsutveckling som nämns som ett partiledarskapsområde så är det visserligen riktigt att partiledaren som ordförande i partistyrelsen ansvarar för det arbetet, men det är i hög utsträckning partisekreterarens roll.
Precis som igår och för några år sedan består Centerpartiets utmaning i att bli tydligare, där kan man kanske ge Stefan en halv poäng i alla fall. Men detta görs förslagsvis genom att skapa en tydlig politik som är decentralistisk och grön och med utgångspunkt i hur olika förutsättningarna ser ut för människor i olika delar av landet, i olika åldrar osv. Detta är uppdraget till partistämman i Karlstad, inte att experimentera med nya ledarskapsmodeller.