Om Elias Giertz och politiken

TORSDAG 9 AUG

Igår kunde vi läsa Elias Giertz ord om varför han som lovande ung politiker inom Centerpartiet valde att kliva av. Läs här: Aftonbladet, diskussion i P1 samt CUFs ordförande Hanna Wagenius.

Det är väl värt att kommentera, tycker jag, inte bara eftersom det rör Centerpartiet utan även för att det belyser riskerna med extremister som hånar och hotar engagerade personer.

Elias Giertz skriver att han gick med i CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, när han var 12 år. Sällan har en så ung person fått så mycket uppmärksamhet för sitt politiska engagemang.

På Aftonbladet skriver Elias om hur allvarliga hot han fick: ”På diskussionsforum hade ­någon lyckats få fram mitt schema från min skola och det pratades om huruvida man skulle hugga kniven i magen på mig på min rast på förmiddagen, eller om man skulle pricka in lunchrasten för dådet. På fejkbloggar i mitt namn gjorde man sig rolig över att jag hade finnig hy.”

Och varför dessa hot, undrar du då. Jo därför att Elias hade politiska budskap som utmanade många människor, och några av dessa visade sig vara extremister och hotfulla människor som inte nöjde sig med att bemöta Elias och CUF med motargument.

Här en video på Elias själv från när det begav sig i upptakten till valrörelsen 2010:

Här frågar jag mig om inte CUF kunde ha gett Elias ett större stöd, medvetna om att han blev påhoppad flera gånger för saker som han hade sagt. Via sin blogg skrev Elias ofta saker som stack ut, och att vissa personer till och med hotade med våld är något som borde få oss alla att tänka till. I de lägena behöver en person förmodligen stöd, och Elias bekräftar också idag att han då tidvis mådde väldigt dåligt.

Låt oss lära av detta att vi behöver – på alla arbetsplatser och inom alla föreningar – stötta varandra på ett bättre sätt. Det handlar i grund och botten om människosyn, och i dagens samhälle med snabba och globala medier kan t ex en politiker hamna i blåsväder väldigt, väldigt snabbt.

Personligen upplever jag att Centerpartiet har kompetens för att stötta engagerade personer, men för att den kompetensen ska komma till användning krävs att någon närstående reagerar om en person mår dåligt.

Hanna Wagenius, CUFs ordförande, skriver: ” Till en stor del får vi i förbundet ta på oss ett ansvar för att det gick som det gick. Att ställa en medlem i rampljuset så som i Elias fall är ju ett aktivt val, och i det här fallet blev följderna fel, eftersom andra människor uppenbarligen hade svårt att behärska sig.

Utöver de hot från extrema personer som Elias fick motta, och som bidrog till att han efter valet 2010 hoppade av politiken, refererar han också till motstånd inom partiet genom att han av vissa uppmanades att inte sticka ut så mycket med sina åsikter. Det tycker jag är väldigt synd, eftersom jag tycker att samhällsdebatten mår bra av en frisk och öppen diskussion. Där måste det finnas plats även för personer som Elias Giertz som drar ut svängarna ordentligt och utmanar vanliga föreställningar.

Det är nog fler än jag som känner igen sig i hur Elias beskriver att han idag kanske inte står för alla åsikter som han torgförde tidigare. Personer förändras och mognar, och det borde vi som är något äldre kunna hantera.

Huruvida en ung person kan hantera media är en annan fråga, och här behövs rimligen också ett stöd från ungdomsförbunden till sina ledande debattörer som får ta mycket stryk på sociala medier.

Det ska, slutligen, också sägas att CUFs kampanj kring arbetsmarknadsfrågor 2010 använde ett grovt språk, och det är inget som jag själv ställer mig upp och klappar händerna för. Vi som utformar politiska kampanjer måste alltid ta vårt ansvar för hur vi uttrycker oss. Där finns kanske också någonting att lära från valrörelsen 2010.

Delta i diskussionen

2 kommentarer

  1. Hej,

    Vill bara kommentera din mening om att ”det krävs att någon närstående reagerar om någon mår dåligt”. Det gjorde vi vill jag meddela på en rad olika sätt. Vi försökte hitta en balansgång mellan rätten att uttrycka sig och att inte göra det för att undvika missförstånd.Vi sållade kommentarer exempelvis som Elias aldrig själv fick se. Vi hade också upprepade kontakter med representanter för Centern, jag upplevde att det fanns en välvilja och omtanke, i och för sig med stråk av ”vad som är bra för partiet”, vilket i sig kanske är naturligt. Vad däremot alla partier/ungdomsförbund bör tänka på är att inte ge unga människor en känsla av att vara ansvarig för hur det går för partiet, det tror jag tynger mest och det är också svårast för oss föräldrar att förklara att så är inte fallet.
    Christina, mamma till Elias.

    1. Tack Christina för kommentaren, och det gläder mig att det fanns stöd i Elias fall. Meningen som du citerar vad generellt menad från min sida, och jag har inte insikt i vilket stöd som gavs till Elias. Med ”närstående” menade jag (för tydlighetens skull) inte heller uteslutande släkt/familj utan nära vänner etc. Jag känner dock fler unga politiker som varit kända för allmänheten och som har saknat stöd av den här typen, och förmodligen kan vi alltid bli bättre på det.

      Det kändes därför viktigt att skriva något om det, och jag ska själv i min ledarroll försöka bli bättre på det.

      Du understryker att inte lägga för stor börda på någons axlar, särskilt ungdomar, och är inte det något vi kan bli mycket bättre på i stort? Personligt ansvar är förstås viktigt när det gäller vuxna människor, men saker är oftast mer komplexa än att de kan förklaras med vad en enskild person har gjort eller inte gjort.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *